Uncategorized

Dags att syna den gömda välfärden

John Lapidus

DEBATT i VF 20190314

I dag tecknar var tionde vuxen privat sjukvårdsförsäkring. En sådan ger snabb tillgång till vård, oftast på samma vårdcentral eller sjukhus som tar emot patienter i enlighet med den långsammare offentliga vårdgarantin. Alltså skapas två köer till vården. Alltså skapas ett parallellt sjukvårdssystem som ligger helt i linje med det som har kallats Den gömda välfärden.

Den gömda välfärden kallas så för att den är svår att få syn på. Det är en välfärd som delvis är offentligt finansierad men sällan finns med i statistiken över offentliga utgifter. En välfärd som allt fler vill ha del av men få vill kännas vid som offentligt understödd. En välfärd som är svår att granska då den kantas av affärssekretess och hemliga avtal mellan försäkringsbolag och privata vårdgivare. En välfärd som bygger på gradvisa regelförändringar som ofta är så invecklade att lagstiftande politiker inte själva förstår vad de betyder.

Den gömda välfärden drivs fram av aktörerna på den nya välfärdsmarknaden. Försäkringsbolagen vill sälja fler försäkringar. De privata vårdgivarna vill tjäna pengar på försäkringskunderna. Ett problem är dock att en stor del av befolkningen vill ha kvar den svenska välfärdsmodellen. Därför måste den nya utvecklingen försvaras med alla tänkbara argument. Ett av de mest absurda är att privata försäkringslösningar är det bästa som kan hända det gemensamma, och att försäkringar avlastar den offentliga vården.

Samtidigt dras allt fler aktörer in i det parallella sjukvårdssystemet. Exempelvis tjänstemannafacken Saco och TCO, där allt fler medlemsförbund erbjuder sina medlemmar möjlighet att teckna privata försäkringar.

Hur långt kan det gå? Jag är nyss hemkommen från en forskningsvistelse i Spanien, där den gömda välfärden gradvis urholkar det offentliga systemet. Det visar sig bland annat i att den spanska statsapparaten tycks ha tappat förtroendet för den egna sjukvården. Således låter man 1,5 miljoner av sina statsanställda få chans att träda ur det offentliga systemet, något som 80 procent av dem redan valt att göra.

I Spanien gäller försäkringarna även akutvård. De statsanställda får alltså inte ringa 112 vid akuta vårdbehov, utan ska i stället kontakta försäkringsbolagens ambulanser. Numret till DKV, ett bolag som även finns i Sverige, är 900300799. Försäkringsbolagen ADESLAS, ASISA och IMQC har också egna akutnummer.

Vissa undantag nämns i manualerna. Om du hittas livlös på gatan så blir du inte ersättningsskyldig om någon ringer 112. Däremot finner jag inget om vad som händer om ditt barn skulle råka slå fel nummer.

Den gömda välfärden är motsatsen till den svenska välfärdsmodellen. Enligt den svenska välfärdsmodellen ska alla ha vård efter behov och på lika villkor, något som fortfarande står skrivet i Hälso- och sjukvårdslagen. Men med framväxten av den gömda välfärden har den lagen upphört att gälla.

John Lapidus, forskare i ekonomisk historia vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet och aktuell med en föreläsning om boken “Vårdstölden” på stadsbiblioteket i Karlstad den 19 mars.

Vårdstölden – om hotet mot vår gemensamma sjukvård

Bibliotekskväll tisdagen den 19 mars 19.10 på Arenan. 
Entré 80 kr (medl. och stud. 50 kr)
Vad händer med välfärden när 650 000 personer, en tiondel av Sveriges befolkning, tecknar privat sjukvårdsförsäkring? I boken Vårdstölden visar John Lapidus hur den gemensamma välfärden under det senaste årtiondet fått sällskap av ett dolt alternativ. Ett system av halvprivata lösningar växer på kollektivets bekostnad. Genom att omformulera vård som en vara har den privata sjukvårdsindustrin utvecklat en lönsam affärsidé. John Lapidus beskriver den nuvarande situationen och visar att det bara finns två vägar framåt. Antingen reparerar vi det gemensamma sjukvårdssystemet eller också fortsätter vi mot en tudelad välfärd.

johnlapidus 20 cm
John Lapidus ( f 1973 ) är ekonomihistoriker och författare som utkommit med två romaner. Han är verksam på Handelshögskolan i Göteborg och driver för närvarande ett forskningsprojekt kring pågående halvprivatisering av svensk välfärd. 2018 gav han ut boken Vårdstölden.

Emilie – Sveriges främsta författare

En dramadokumentär av Bodil Tingsby om Emilie Flygare-Carlén.

Emilie

Sön 10 mars kl 16. Arenan. 100 kr /medlemmar 50 kr (Del av Systerskapsveckan)
Hon var inte bara en förebild för Selma Lagerlöf. Ända fram till Selmas glansdagar var hon den främsta svenska författaren – mest läst, mest översatt och bäst betald – även kallad för vår första deckardrottning. Hennes genombrottsroman, Rosen på Tistelön, var inom två år översatt till 17 språk.

Hon hette Emilie Flygare-Carlén, 1807-1892, älskad och hyllad men också hånad av dåtidens svenska akademi. Hon kom från landet, tillhörde inte högborgerligheten och stod inte på barrikaderna, som den samtida Fredrika Bremer, men hon levde sitt liv som om hon var lika mycket värd. Och fick betala ett högt pris för det… Mest kända romaner: Skärgårdsromanerna Rosen på Tistelön och Ett köpmanshus i skärgården samt relationsromanerna Ett år och Ett rykte.

Bodil 2018

Bodil Tingsby har tillsammans med fotografen Erik Fägerwall och hans team gjort en 55 minuter lång dramadokumentär om Emilie. Bodil, manusförfattare och producent med mera, presenterar filmen och samtalar gärna med publiken efter visningen.

Historiens metoo-vrål

Vi lägger ibland in information om möten som inte är våra egna men som vi tror kan uppskattas av besökarna på denna sida. Detta är ett sådant, arrangerat av Fredrika Bremer Förbundet.


Litteraturprofessor Ebba Witt Brattström berättar om sin kommande bok

Ebba presenterar sin bok som behandlar metoo från antiken till nutid.
Kvällen avslutas med snittar och bubbel.

Pris:
Föreläsning inkl. förtäring: 120 kr
Endast föreläsning: 60 kr

Datum: 5 mars 2019 ; Tid: 19.00; Plats: Domkyrkans församlingshem

Anmälan senast 28 februari, endast om man vill delta i förtäringen till Monica Nordenström, monor@tele2.se, tel: 073-626 7115 eller Margareta Ohlsson brittamargareta.ohlsson@telia.com, tel: 070-215 7866.

Från VF: Fake news under debattlupp

Wolodarski-mötet

PUBLICERAD: VF 2019-02-21 18:00

De senaste åren har misstron mot etablissemanget, makthavare och media spritt sig som en löpeld. Vad innebär det? Behöver vi vara oroliga? Och är det ens sant, eller är även det “fake news”..?Det var frågor som bland andra DN:s chefredaktör Peter Wolodarski tog sig an i Karlstad under torsdagen.

Det var Karlstads Bokcafé och Karlstads universitet som delade på arrangörsskapet i en fullsatt Frödingsal på lärosätet. Bredvid Wolodarski fanns Karlstadsprofessorerna Malin Rönnblom och Henrik Örnebring, som båda forskat kring makt, demokrati och hoten mot det sistnämnda.

Temat för dagen kretsade kring “fake news”, ett i dag närmast överanvänt begrepp men som symboliserar något större: ett uppskruvat debattklimat där sanning och fakta utmanas från olika håll. Är rentav den liberala demokratins grundpelare i fara?

Deltagarna närmade sig frågan från lite olika håll. Peter Wolodarski utgick från Berlinmurens fall 1989, då det föreföll som att den liberala demokratin utgått med segern. Det skulle snart visa sig felaktigt. Ryssland föll snart i händerna på en slipad auktoritär ledare, terrororganisationer attackerade väst, finansvärlden imploderade.

Följden: en stadigt minskande tilltro till ekonomiska och politiska institutioner samt etablerade media.

– Det som bakgrund, kompletterat med nutidens två megatrender globalisering och digitalisering, ger en instabil situation. Tidigare jämvikter utmanas. Plötsligt kan vem som helst potentiellt sprida sitt budskap med små medel. Hade Trump kunnat väljas utan Twitter? Hade Greta Thunberg tagit sig fram genom bruset utan delningar i sociala media? Vi befinner oss nog bara i början av övergångsfasen, och det blir troligen värre innan det blir bättre, menar Wolodarski.

Henrik Örnebring antog en något mer optimistisk hållning. Han påminde om att det redan på 1600-talet spreds nidskrifter och att politiker för 100 år sedan sa saker som inte ens Donald Trump skulle komma undan med, “på långa vägar”.

– Vi pratar också om att människor går in i filterbubblor, men som forskare kan jag inte hitta nån faktisk evidens för det. Och jag har letat. De få studier som gjorts är från USA och de tyder på att det möjligen är en liten minoritet, tio procent, som helt sluter sig från omvärlden på det sättet.

I den mer pessimistiska änden av skalan landade Malin Rönnblom, som spanat oroande tendenser även om de inte ser ut som i Ryssland, Polen eller Ungern.

– Jag tycker man kan se en kombination av naivitet och rädsla som genomsyrar både politiken, media och den sfär som jag och Henrik jobbar inom, den akademiska världen. Alla är numera i “direktsändning”, och allt sparas. Det ger en självcensur som sprider sig, budskapen blir urvattnade. Vi borde stå på barrikaderna med vår kunskap, men alla vet vad det kan bära med sig och man väljer hellre den säkra vägen. Det är oroande.

Under frågestunden på slutet dök en fråga om de, ofta högerpopulistiska, så kallade alternativa media upp. Hur ser panelen på dem? Henrik Örnebring:

– En intressant parallell är Finland, där en sådan antimigrationssajt började som ett tillhåll för högerextrema, men med åren kommit att citeras av mainstreammedia och accepteras mer brett. Den utvecklingen kan vi få här också.

Wolodarski:

– I samband med 68-rörelsen startades många tidsskrifter, på papper då och främst med vänsterperspektiv. Många arga, unga skribenter därifrån kom senare till vedertagna media. Om något liknande händer nu är svårt att sia om. Man ska inte överdriva de här alternativa mediernas betydelse, men för en liten grupp betyder de förstås väldigt mycket.

/Kent Sjögren

Vad gör fake facts och fake news med akademin och journalistiken?

Peter_Wolodarski_2015-10-26_002

Torsdag 21 februari 2019 kl. 13.30 – 15.00.
Fryxellsalen 1B306 på universitet. Fri entré
Flera av den liberala demokratins grundpelare idag befinner sig under hård press. Specifikt är syftet att belysa hur både den fria pressen och den fria akademin utmanas av ett uppskruvat debattklimat där frågor om sanning, falska nyheter och åsiktsfrihet är återkommande diskussionspunkter. Till detta samtal är Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski inbjuden gäst och han kommer att samtala med professor Henrik Örnebring, professor i medie- och kommunikationsvetenskap. Samtalet kommenteras av statsvetare från Karlstads universitet. Moderator är Malin Rönnblom.

Arrangemanget är ett samarbete med statsvetenskapen vid universitetet och riktar sig till både forskare vid universitetet och en intresserad allmänhet. Samarr. med Karlstads bokcafé.

 

Gräva för demokrati – erfarenheter och problem kring grävande journalistik

Lö 16 feb kl 14. Café Gjuteriet. My Vingren, Morgan Schmidt och Peter Franke.
Entré: 80 (medlemmar:50 kr) Samarr. med Värmlands journalistförening

”Stopp. Denna byggnad har blivit förseglad av blågula band på grund av den svenskfientliga propaganda som sprids härifrån”. En tisdagsmorgon 2014 mötte medarbetarna på Värmlands Folkblad blågula band utanför sin entré. Bredvid fanns en tillhörande lapp med avsändare Svenskarnas Parti. Är det farligt att gräva för djupt inom vissa områden? Journalister lever farligt ute i världen. Men i Sverige?

My Vingren, uppvuxen i Karlstad, är en av deltagarna när Bokcafét ordnar en eftermiddag kring grävjournalistik. My och Daniel Öhman vann i höstas Prix Europa för bästa undersökande dokumentär med ”Bombattentaten, Säkerhetspolisen och nazisterna” och hon har tidigare närmat sig områden som varit farliga. 2014 belönades den researchgrupp som i Expressen avslöjade männen bakom hatinlägg i Avpixlat. Samma år nominerad till Stora Journalistpriset för ”SD och näthatet”. Ibland ifrågasätts resultatet av researchen. Som t ex ett program i höstas i TV 4:s Kalla fakta om Lilla Erstagården och dess behandling av svårt sjuka och döende barn. My Vingren har också en bakgrund som dramatiker och poet och har som sådan uppträtt inte bara på Dramaten utan även på Karlstad bokcafé…

2008 fick Morgan Schmidt på Värmlands Folkblad Värmlands journalistpris för avslöjandet om felaktigheter i regelverket kring plusjobb. Sen dess har han gjort flera uppmärksammade grävreportage, där han granskat kommunala upphandlingar. – I flera fall jag granskat kan det finnas korruption i bakgrunden, vänskapskorruption eller att någon fått pengar under bordet. Men det är svårt att bevisa. Morgan är numera chefredaktör för Värmlands Folkblad, men fortsätter granskande reportage. Han efterträdde Peter Franke, numera ledarskribent i VF, som är dagens samtalsledare.