Det började i Stockholm 1971 – som ensam matematikstuderande i storstaden letade Lennart Kjörling efter forum för sitt engagemang. Han drogs in i ”Ny gemenskap” en fortsättning på det alternativa julfirandet – där Stockholms utslagna fick möjlighet att dels få värme och mat dels uppleva glädjen av gemenskap tillsammans med andra.
Att stå på de utslagnas/fattigas sida har därefter blivit Kjörlings livsuppgift, något som han berättade om på Karlstad bokcaféts möte i februari och som han skriver om i sin senaste bok ”Sammanhangen”, utgiven på värmländska Heidruns förlag 2012.
Det blir en livsresa där Kjörling möter brasilianska musicerande ungdomar i de utsatta slumområdena, husockupanter i USA och Kenya och inte minst lär av de jordlösas rörelse MST i Brasilien.
Det är förskräckliga förhållanden Kjörling beskriver och hela tiden brottas han med frågeställningen om vad som är hans plats och hur han skall kunna göra nytta. Hur förändrar man orättvisa makt och sociala förhållanden? Hans sökande är sympatiskt osentimentalt och förutsättningslöst. Han ifrågasätter vad det hjälper att vara västerländsk volontär – att skänka pengar då han ser att pengar ofta korrumperar samtidigt som han ser hur hjälpen gör nytta inte minst i individuella fall. Han ser hur olika biståndsinsatser och så kallade NGO:s ömsom gör nytta, ömsom byråkratiserar hjälpen och biståndet och ger upphov till maktkoncentration och korruption.