Peter Fröberg Idling i brev till bokcafét:

EN FOLKMÖRDARES BRUSTNA HJÄRTA
I januari 1979 invaderade Vietnam grannlandet Kambodja och satte därmed stopp för det folkmord som på tre år dödat två miljoner människor. Pol Pot och hans röda khmerer drog sig tillbaka till djungeln, för att återuppta gerillakriget. Men vad var det som möjliggjorde katastrofen, var tog historien en vändning som förde till Dödens fält?

Jag hittade en sådan punkt, 20 år före Pol Pots revolution, då han ännu hette Sar, var en omtyckt gymnasielärare och förlovad med landets skönhetsdrottning Somaly. Det var 1955 och det första fria parlamentsvalet stod för dörren. Min roman ”Sång till den storm som ska komma” utspelar sig i de skälvande veckorna, när Somaly får upp ögonen för Sars politiska ärkefiende, vice statsminister Sary. I mitt föredrag tänker jag berätta om det triangeldramat och vilka förödande följder det kom att få. Hur man i romanform närmar sig en av det bloddränkta 1900-talets mest bloddrypande diktatorer. Och om ambitionen att skriva fram en värld som för alltid har gått förlorad.

En mörk onsdagskväll möts ett drygt 30-tal besökare av marschaller vid residenset och kan i Sverige-Amerikacentrets (numera Svenska Migrationscentret) ståtliga lokaler lyssna på professor Michael Azar.

Hans ämne, Revolutionen, Ödet och den Moderna människans födelse, förde oss från en tid i antiken och medeltiden då människans öde ansågs vara att foga in sig i en given hierarkisk ordning dikterad av gudar, gud eller en naturens ordning. Inspirerad av bl a den begynnande naturvetenskapliga revolutionen på 15- och 1600-talen kom människan att långsamt frigöra sig från en förutbestämd ordning. Med franska revolutionen manifesterades en ny ordning, där människan tillskrevs rättigheter och en förmåga att bestämma över sitt öde. På den vägen är det, men inte helt oproblematiskt, som både föredrag och efterföljande kommentarer visade.
I det efterföljande samtalet i den yttre salongen över en bit mat och dryck kom frågorna från åhörarna och Michael Azar svarade vänligt, utförligt och med en pedagogisk ambition. Det var kort sagt en bildande och trevlig kväll i en av residensets salonger!
(Lennart Wettmark)

Mats Parner och Carlgöran Holm skrev båda om detta möte.

Mats: Tidigare i dag (21 sept.) lyssnade jag till Shora Esmailian på Gjuteriet i Karlstad. Hon talade om klimatflyktingar i fr. a Pakistan, Egypten och Kenya i ett arrangemang av Bokcaféet i samarbete med Naturskyddsföreningen – och hon gjorde det mycket bra. Också den efterföljande frågestunden var ovanligt engagerad och konstruktiv.

Tyvärr fanns bara ett tjugotal ärrade veteraner på plats, men kvalitet är ju trots allt viktigare än kvantitet i ett sammanhang som detta. De närvarande var genomgående 60+:are. Emellertid sänktes medelåldern väsentligt tack vare hedersgästen själv, den omåttligt klipska Shora E.

Carlgöran: ”Det är alldeles för torrt”

En dubbeltydig mening när Shora Esmailian inledde sin berättelse om dagens klimatflyktingar när hon i lördags var på besök hos Karlstad Bokcafé. Ett besök som anordnats tillsammans med Naturskyddsföreningen och lockat ett knappt trettiotal besökare.

För torrt betydde för det första för Shora att när hon började intressera sig för klimatflyktingarna var diskussionen kring deras situation full av mer eller mindre begriplig statistik och siffror vars innebörd det var svårt att ta till sig. Men självfallet också för torrt pga av de ofantliga torrkatastrofer som bland annat drabbat Kenya och andra delar av Afrika.

(mer…)

Det började i Stockholm 1971 – som ensam matematikstuderande i storstaden letade Lennart Kjörling efter forum för sitt engagemang. Han drogs in i ”Ny gemenskap” en fortsättning på det alternativa julfirandet – där Stockholms utslagna fick möjlighet att dels få värme och mat dels uppleva glädjen av gemenskap tillsammans med andra.

Att stå på de utslagnas/fattigas sida har därefter blivit Kjörlings livsuppgift, något som han berättade om på Karlstad bokcaféts möte i februari och som han skriver om i sin senaste bok ”Sammanhangen”, utgiven på värmländska Heidruns förlag 2012.

Det blir en livsresa där Kjörling möter brasilianska musicerande ungdomar i de utsatta slumområdena, husockupanter i USA och Kenya och inte minst lär av de jordlösas rörelse MST i Brasilien.

Det är förskräckliga förhållanden Kjörling beskriver och hela tiden brottas han med frågeställningen om vad som är hans plats och hur han skall kunna göra nytta. Hur förändrar man orättvisa makt och sociala förhållanden? Hans sökande är sympatiskt osentimentalt och förutsättningslöst. Han ifrågasätter vad det hjälper att vara västerländsk volontär – att skänka pengar då han ser att pengar ofta korrumperar samtidigt som han ser hur hjälpen gör nytta inte minst i individuella fall. Han ser hur olika biståndsinsatser och så kallade NGO:s ömsom gör nytta, ömsom byråkratiserar hjälpen och biståndet och ger upphov till maktkoncentration och korruption.

(mer…)