”En viktig orsak till att mänskligheten farit vilse är säkerligen det faktum att halva människosläktet – kvinnorna – praktiskt saknar inflytande på världens ledning. När det ena könet undertrycks sedan årtusenden över hela jorden måste detta påverka mänskligheten i dess helhet. Den måste fara vilse.”
Först kan jag inte bestämma mig för vilket citat av Andrea Andreen jag ska använda som ingress för dagens blogginlägg. Det ovan eller det nedan:
”Det gäller att skydda människolivet, hela mänskligheten, att minska mänskligt lidande, att ge alla mänskor ett människovärdigt liv.
Vi vet hur fjärran vi är från detta mål.”
Bägge är viktiga men nu har det gått några dagar sedan föredraget och jag har hunnit läsa boken om henne. Jag valde rätt.
Fred och jämställdhet
Andrea Andreen (1888-1972) var läkare, sexualupplysare, fredsaktivist, radikalpacifist och kämpade för jämställdhet mellan könen. Hon hade två mål i livet: en värld utan krig och ett samhälle där kvinnor och män har lika mycket inflytande. Hennes biografer anser att hon som medlem av Fogelstadgruppen blivit orättvist bortglömd, bland de andra pionjärerna.
Det är lördag i november, Karlstads bokcafé har en fin programhöst och den här eftermiddagen är det Andrea Andreens syskonbarn Elisabet Larberg och Magna Andreen Sachs som berättar. Nyss gav de ut biografin Andrea Andreen: för livets skull. Klockan är tre och cafélokalen på Gjuteriet är mer välbesökt än på länge. På blädderblocket står åtta namn. Eleonore, Elin Wägner, The Svedberg, Ada Nilsson, Elisabeth Tamm, Will Forbes, Eugenie Cotton, Hillevi Svedberg. Alla är de människor som betytt mycket för fredsvännen och kvinnosakskvinnan Andrea. Nu bildar de ram i Elisabet Larbergs föredrag om den spännande mostern.
Mamman Eleonore, författaren Elin Wägner som väckte Andrea för radikalpacifismen, The Svedberg, Nobelpristagare och hennes förste make, Ada Nilsson, kollegan ibland annat i sexualupplysningen, Elisabet Tamm, ägaren av godset Fogelstad där Kvinnornas Medborgarskola startades, Will Forbes, diabetesspecialisten som hon träffade i USA och som blev hennes livs kärlek, Eugenie Cotton, ordförande i organisationen Kvinnornas Demokratiska Världsförbund som Andrea var med och startade efter kriget, Hillevi Svedberg, dottern och medresenären med vilken hon bland annat delade redaktörskapet för tidskriften Vi Kvinnor/Vi Mänskor åren 1967-1971.
Längtar efter en borgerlig vänster
Elisabet Larbergs berättelse får mig snart att längta efter något som en gång fanns och var viktig vid demokratins genombrott i Sverige. En borgerlig vänster. Det var frisinnade de kallade sig, många av kvinnorna som Andrea Andreen slog sig samman med i det politiska arbetet för fred och kvinnosak. Långt senare skulle Andrea bli beskylld för att vara kommunist, något som författarna av biografin förnekar att hon var.
Det var tidsandan. Andrea begrep att ville hon kämpa för internationell fred måste hon samtala med båda parter i det kalla kriget. Alltså gjorde hon det. Den gången räckte det att åka till Moskva och tala fred med ledarna där, för att bli beskylld för att vara kommunist. Trots att hon reste flitigt åt andra hållet med. Inte blev det bättre när hon fick Stalinpriset av de sovjetiska ledarna.
Socialdemokraternas kvinnoförbund, där hon var medlem, ställde henne inför ultimatum. Du får välja mellan att vara medlem hos oss eller i Svenska Kvinnors Vänsterförbund. SKV hade en gång hetat Frisinnade kvinnor och fått sitt nya namn när man ville bredda förbundet, så att både socialistisk vänster och borgerlig vänster skulle kunna arbeta tillsammans för fred och jämställdhet.
Andrea valde freden och jämställdheten. Trots att så många ville påskina att SKV var en kommunistisk täckorganisation.
Elisabet Larberg berättar vidare. Vi smuttar vårt kaffe och själv längtar jag som sagt efter en borgerlig vänster. Också. Efter föredrag och fika är det frågestund som vanligt.
– Ja, hon var god vän med Alva Myrdal och Inga Thorson.
– Ett motto hon ofta använde kom från vännen Elin Wägner. ”Mänskligheten måste avskaffa kriget innan kriget avskaffar mänskligheten”.
Som en spännande film
Några dagar senare har jag hunnit läsa boken. En fin skildring av en orättvist bortglömd pionjär var liv känns som en spännande film. Pionjär bland kvinnliga läkare, hälsofrämjare, tidig förespråkare för insulin i Sverige, innan dess kemist och medhjälpare till Nobelpristagaren The Svedberg, flitig sexualupplysare, organisatör, redaktör och skribent. Expert i Befolkningskommissionen och i den kommission som undersökte om amerikanarna bedrivit bakteriologisk krigföring i Korea. Motståndare mot atomvapen, tidig vietnamdemonstrant. 1946-64 var hon ordförande i SKV, sa jag det?
Efter förordet finns ett kort kapitel med Andreas egna ord, de som jag citerar nedan. Därefter går författarna igenom hennes härkomst och ungdom, Uppsalatiden och medicinstudierna, läkargärningen, arbetet med befolkningsfrågan, kvinnornas fredspolitik, hennes resor och omfattande internationella engagemang, Koreakriget, Stalinpriset och människan Andrea Andreen. I biografin ger olika släktingar var och en sin bild av henne. Den avslutas med en tidigare otryckt essä, Kvinnorna och samhället, som hon skriv 1965.
”I våra dagar lever alla jordens kvinnor i manssamhällen.”
Sa jag att hon som läkare var en tidig förkämpe för kvinnlig idrott? Då, när idrottens pampar gärna hävdade att det skulle vara skadligt för kvinnliga bäckenbottnar att springa och hoppa.
Jag tycker om den förkämpen.
Andrea Andreen:
FÖR LIVETS SKULL
Ingenting kan vara viktigare för oss människor än att skydda livet på denna planet, som är vårt gemensamma arv. Ingenting kan vara viktigare än att skydda våra tillgångar och bruka dem med visdom.
Bättre kan man inte skildra vårt gemensamma arv än Harry Martinsson gjort i ANIARA:
(…) klenoden i vårt solsystem,
det enda klot där Livet fått
ett land av mjölk och honung. (…)
(ur sång 79)
Det gäller att skydda människolivet, hela mänskligheten, att minska mänskligt lidande, att ge alla mänskor ett människovärdigt liv.
Vi vet hur fjärran vi är från detta mål.
En viktig orsak till att mänskligheten farit vilse är säkerligen det faktum att halva mänskosläktet – kvinnorna – praktiskt saknar inflytande på världens ledning. När det ena könet undertrycks sedan årtusenden över hela jorden måste detta påverka mänskligheten i dess helhet. Den måste fara vilse.
I vår tid med dess väldiga, snabba förändringar på alla områden blir bristen på kvinnor bland världens ledare än mer ödesdiger.
Därför måste kvinnornas inflytande på världens ledning växa snabbt.
Det gäller att stödja alla strävanden till ökat kvinnoinflytande i samhället och därmed vinna en bättre balans – ett mänskligare samhälle.
Måhända är ökat kvinnoinflytande också en väg att rädda mänskligheten från undergång. Mycket talar för att kvinnor i stort sett är mer medvetna än män om nödvändigheten av att undvika krig i kärnvapnens tidsålder, när man önskar en framtid för mänskligheten.
Andrea Andreen
Vi Mänskor 1970 nr 4
Kommande program med Karlstads bokcafé
Onsdag 18 nov: Ingrid Carlgren – Hur kan vi återta skolan som en samhällsbyggande institution för demokrati och bildning?
Lördag 21 nov: Yvonne Hirdman – Medan jag var ung, egohistoria från 1900-talet.
Tisdag 24 nov: Helene Lööw – Nazismen i Sverige 2000-2014.
Onsdag 2 dec: Annika Jonsson – Döden och banden som finns kvar.
Läs mer om programmen här.
Vi lever i en värld av snabba samhälleliga och teknologiska förändringar som påverkar både individuella och samhälleliga förhållanden. Alltmer ska hinnas med på allt kortare tid, samtidigt som kunskaper och erfarenheter allt snabbare blir passé. Det gäller att ständigt vara uppdaterad, uppkopplad och flexibel för att inte hamna på efterkälken. Hur kan man som privatperson, professionell eller politiker förhålla sig till en alltmer osäker och oförutsägbar värld som förändras i en allt snabbare takt och som innebär att själva villkoren för politiken och identitetsbildningen kan betraktas som tillfälliga?
Karlstad Bokcafé 