Lördag 22 september hade Gunnar Odhner boksläpp på sin senaste bok, ”Det oförstörbara paradiset”. Vi var ett tiotal personer som var där och tog del av innehållet.

”Jag har kommit på något… tror jag”, inledde Gunnar och det satte stämningen för träffen. Inga tvärsäkra sanningar serverades utan vi bjöds på inviter till gemensamma reflektioner kring skapelse och vårt språk.

Det finns många skapelseberättelser men de flesta har det gemensamt att de förutsätter någon/något som utfört själva skapelseakten, oftast någon gud. Många gånger fastnar man vid att diskutera den ändlösa kedjan ”vem har skapat den som har skapat den som har skapat… etc” men inte denna gång. Gunnar lyfte istället frågan hur guden, som alltså alltid har funnits och inte själv erfarit någon tillblivelse, skulle kunna komma på idén att själv börja skapa.

– Måste vi förstå Gud för att kunna tro? var en fråga från publiken och samtalet började kretsa kring våra möjligheter att med ord uttrycka något meningsfullt. Det är en tanke som Gunnar ofta framfört och som illustrerades av Görrel Westander som avslutade mötet med att läsa några äldre dikter som Gunnar skrivit i andra skrifter.

 

/vid tangenterna

Tore Pettersson