Höstens 2011 avslutades med en intressant föreläsning av Gunilla Thorgren, vars biografi om Elise Ottesen Jensen, Ottar och kärleken, kom ut tidigare i höst. Nedan kan du läsa en recension av boken, skriven av bokcaféts mångåriga medarbetare, Carlgöran Holm:

Ännu är det ingen av mina elever som direkt förstått vad Ottar betyder när jag lottat ut feminismuppgifter men efter att jag berättat om Elise Ottesen Jensen har flera med stort intresse kastat sig över uppgiften att lära sig mer om denna kvinna – denna institution.

Nu kommer det att bli betydligt lättare för eleverna för nu finns det en djup och klar källa att hämta såväl fakta, foto, brev, anekdoter, samhällsanalys mm. Gunilla Thorgrens nyutkomna bok ”Ottar och kärleken” visar sig vara en outtömlig källa att ösa information ur. Bokens kanske största förtjänst är att denna biografi inte nöjer sig med en berättelse om Ottar och hennes liv och gärning.

Den är så mycket mer – Thorgren ger läsaren en totalbild genom att sätta in Ottars liv i ett politiskt, ekonomiskt, litterärt, drama- och idésammanhang. Vi får ta del av Ottars influenser alltifrån Brandes, Ibsen, Björnsson och Strindberg till Ottars stora kärlek, den syndikalistiska ideologen och tidningsmannen Albert Jensen.

Även om dessa giganter är Ottars medresenärer så råder det inget tvivel om att det är den fattiga anonyma arbetarkvinnan som är Ottars främsta inspirationskälla. Det är i dessa kvinnors livssituation som Ottar hittar sin livsuppgift. Efter att hennes utomäktenskapligt gravida lillasyster Magnhild förvisats till ett liv i det avlägsna Danmark från den högkyrklige prästfamiljen i Stavanger lämnar också Elise snart familjen för att först utbilda sig till tandläkare – en karriär som abrupt stoppas av en explosionsolycka där flera fingrar sprängs bort. Hon blir journalist och möter den i Sverige efterlyste syndikalistiska agitatorn Albert Jensen. De bosätter sig i Danmark men blir utkörda och söker sig tillbaka till Sverige där de gemensamt arbetar på tidningen ”Arbetaren”, Ottar startar en kvinnosida och blir direkt utskälld av insändarskribenten Helga Johansson – en början till en djup kamratlig vänskap med kvinnan som längre fram skulle bli känd som den svenska arbetarkvinnans kanske främsta skildrare – Moa Martinsson. Men det är som sexualupplysare som Elise Ottesen Jensen gör sin största insats.

Det verkar som om ingen ort är för liten – Ottar är där och fängslar åhörarna med sin norskklingande retorik. Enligt Thorgren är det av den danske folkupplysaren Christian Christensson hon har lärt hur hon skall fånga publiken. Hon får kontakt genom att tala om det personliga – systern Magnhilds oönskade graviditet och de egna sprängda fingrarna, berättar sorgliga sedelärande historier om misslyckade aborter så publikens tårar flödar och när väl åhörarnas känslor är med så kommer samhällsanalysen och förslagen på nödvändiga politiska förändringar. Efter föreläsningen förvandlas hon från agitator till praktiker och tar med sig kvinnorna i enrum – det må vara första bästa skjul – där hon hjälper dem med hur man passar in ett pessar för att förhindra ytterligare en graviditet.

Det är rörande, sentimentalt, vetenskapligt och effektivt och trots att information kring preventivmedel enligt lag är förbjudet och poliser och motståndare oftast finns i publiken vågar ingen ingripa. Ottars energimättade karisma tycks kunna övervinna de flesta hinder som ställs i hennes väg. Hon startar RFSU tillsammans med några likasinnade läkare och som den praktiska entreprenör hon är lyckas hon få igenom att föreningen skall finansiera sin verksamhet genom kondomförsäljning. Hon öppnar ett hem för ensamstående gravida kvinnor ”Ottargården” som blir hennes skötebarn och besvarar tusentals brev från oroliga olycksdrabbade kvinnor och män. Tidigt står hon på de homosexuellas sida i deras kamp för likaberättigande.

Men det är enligt Thorgren inte en dans på rosor – ständigt brottas Elise med personliga katastrofer – alltifrån systerns oönskade graviditet och självmord, över en sons död till maken Alberts svek när han lämnar henne för en annan kvinna. Det är, skriver Thorgren, smärtpunkter som följer henne genom hela livet.

Gunilla Thorgren, tidigare redaktör för pockettidningen R, och författare till ”Grupp 8 & jag” är väl insatt i socialpolitiska och feministiska frågor och har genom ”Ottar & Kärleken gett oss en levande, innehållsrik och mycket inkännande biografi över en av den svenska feminismens främsta folkbildare – Elise Ottesen Jensen – Ottar en kvinna vars glöd trots alla hinder och svårigheter aldrig slocknade.

Karlstad 2011-11-29
Carlgöran Holm